Rätten till ett värdigt liv

Människans uppfattning om sig själv är avgörande utifrån kulturellt, socialt och ekonomiskt perspektiv. Det ger möjligheter till ett mer omsorgsfullt livsinnehåll.

Det är berikande och kanske nödvändigt att lära känna den egna historien hur än den har sett ut, helt enkelt därför att den är källan till självbilden. Det är även bra att lära känna sin egen skuggsida och förstå den i relation till den egna livshistorien. Meningen med att lära känna sig själv är inte bara att samla ihop och förtydliga sig själv, det är också att visa sig för varandra och inse människors samhörighet. Då vi naket delar med oss av våra livsöden och tar del av andras möter vi glädje och sorg som liknar det vi själva har upplevt. Människor lever under olika yttre omständigheter. Ändå är jag övertygad om att de flesta av oss känner igen sig själv i varandras berättelse och inser att vi inte är ensamma som vi kanske hade trott.

Varje individ bär inom sig spår av allt som hon/han har varit med om. Människor och händelser från det förflutna fortsätter att befolka den inre scenen. Dessa införlivanden av andra är en oskiljaktig del av självbilden och de fortsätter att påverka oss. Att berätta om de trauman och svårigheter som vi mött under livets gång leder till att bekräfta vårt liv. Och inte minst ett sätt att ge andra hopp och mod, om de upplevt liknande problem som vi själva övervunnit, måhända inte utan ärr, men med viss framgång. Vi vinner mycket om vi tillåter oss att beröras av personliga berättelser och hur personerna använder det och handskas med det.

Hösttankar

I helgen har vi stängt av sommarvattnet, ställt in sommarmöblerna och flyttat ut från sommarstugan för gott för den här sommarsäsongen. Nu är det slut med sommarens dofter, fågelsång, fjärilar, getingar, nyckelpigor, harar, ormar och älgar etc samt att lyssna till havets rofyllda stämning av kluckande vattenvågor men även till havets stormar.


Soliga sommardagar känns avlägsna och jag vet inte säkert vart den korta sommaren tog vägen. Inga ljusa sommarnätter eller lata dagar på stranden . Men nu har hösten kommit med regn och blåst och det är bara en tidsfråga innan vinter med kyla och mörker står för dörren.


Känner mig måttligt road med tanken på vinter med kyla och mörker och allt vad det innebär med mörkerkörning och att skrapa bilrutorna fri från snö och is etc. Men det finns några ljusglimtar även med vinter och vinterkylan, den solglittrande vita snön som lyser upp mörkret och tända ljus. Inget värmer och lyser upp mer i vinterkylan än tända stearinljus.

Alla årstider är i ständig förändring. Efter vintern stundar vårsolen med alla fåglar som sjunger sin välkomnande sång till våren. Årstiderna är fyllda av talrika sinnesäventyr som skapar vackra kontraster med läckra detaljer med unika förutsättningar. Årstidernas njutningar begränsar sig inte enbart till sommarsäsongens dofter, färger och ljud etc.

Men nu är det dags att njuta av höstens generösa erbjudande av växter med vackra höstfärger med nyanser i röd- och gulaktiga blad etc. innan jag möter vintern.

Livet är inte hur man har det utan hur man tar det. Allt handlar om ens inställning till det som händer.

Att välja förhållningssätt.....

Många av dagens människor söker mening med livet utöver ekonomisk vinning. Fler och fler har insett att det handlar om att hitta de bästa lösningarna genom att vända problemet till en möjlighet.

Allt kan man ta ifrån människan
Utom en sak - den yttersta friheten
att välja förhållningssätt
till det som livet för med sig

Viktor Frankl, ur "Livet måste ha en mening"

Världen blir bättre om Vi själva blir så bra vi kan.

Kanske har du en ide´som går ut på att göra världen lite bättre?

Till gästbloggaren

Tack Camelia för ditt besök på min blogg. Inlägget var intressant och väckte tankar på vad i kulturen som formar samhället och vilka värderingar som styr oss.

Gästbloggaren har ordet

Tack Inez Filantropen för din inbjudan att vara gästbloggare! Du bad mig skriva något om temat böckernas betydelse och här kommer mina tankar om vad en bok kan åstadkomma. Varför läser man böcker? Eskapism eller förkovran eller…? Jag läser en bok för att fördjupa min förståelse för omvärlden, inte stänga den ute. Vad är väl en bok? Den är alldeles förskräckligt trist och… alldeles underbar, som Askungen skulle säga där hon hänger över fönsterkarmen och ser längtande mot slottet där balen har börjat. Nu behöver vi inte känna oss som Askungar alls eftersom en pocketbok går att köpa för ca 40 kronor, motsvarande två OLW-chipspåsar på Konsum. En god sak som den tekniska utvecklingen har fört med sig är att tillgängligheten av böcker gjorts överkomliga. Priset är inte ett hinder längre och för det applåderar boktokiga Camelia.

En bok gör människan som läser till en aktiv medskapare av texten. Något sker i hjärnan på läsaren. Hjärnforskare har funnit att hjärnan förändras, omorganiserar och skapar nya nätverk, när en människa lär sig läsa och skriva. Är det inte fantastiskt? Att se film och bilder orsakar inte samma förändring därför att bildspråket, det visuella, hör till urgamla strukturer som finns i de djupare, äldsta hjärnregionerna. Men en bok kan förändra mer än hjärnan hos den läsande. Den kan förändra ett samhälle genom de idéer som uttrycks och gestaltas på papperet och med bokstäver. Idag, med det enorma flödet av information och boktitlar som översvämmar oss kan det kännas som att böcker är lika mycket en förbrukningsvara som tops och hushållspapper, men då ser vi inte skogen för alla träden. Dagens Nyheter har en intressant artikelserie om 10 böcker som förändrade världen. Klicka dit, läs och begrunda. Har du någon bok som har förändrat ditt liv eller hjälpt dig?

En bok som förändrade mitt liv, (det hände sig för 24 år sedan), var ”Äcklet”, (1938), av Jean Paul Sartre. Det var en slump att jag läste den inför en uppgift i svenska när jag gick KomVux. Den handlar om Antoine som efter ett rastlöst flackande slår sig till ro i den sömniga kuststaden Bouville. Han påbörjar ett historiskt verk, men blir mer och mer förlamad av en leda som han kallar för ”äcklet”. Varje sida andas ångest och främlingskap. Egentligen fattade jag inte ett jota av det jag läste! (Detta är en bikt...). Den var avskyvärd, händelselös och så intellektuellt högtravande att jag storknade. Men det väckte en undran om vad det hela egentligen rörde sig om och det var så jag kom i kontakt med existentialismen. Förmodligen finns det många tolkningar, men det jag tyckte mig se fick en livsavgörande betydelse. Jag tolkade existentialismen så som att jag själv skapar den jag är och jag blir genom att välja. Det är ett verb - jag väljer - och valmöjligheten innebär ett ansvar för mig och mina medmänniskor. Men det är inte så lätt att fatta ett beslut och fullfölja det. Valet får konsekvenser och det kan skapa ångest, men ur det smärtfyllda så tvingas man till handling och man då utvecklas som människa. Då förstod jag ”Äcklet” bättre och med det fick jag en aha-upplevelse: jag har ett val och jag mår sämre om jag väljer att inte handla än om jag handlar. Det innebar att jag bestämde mig för att säga mig från ett arbete jag avskydde och fortsatte mina vuxenstudier på gymnasienivå. Jag sökte in på universitetet och fem år senare hade jag ett helt nytt liv, tack vare valet jag gjorde då. Snart 25 år senare kan jag se tillbaka på den tiden med större förståelse och det går inte att komma ifrån att den boken förändrade mitt liv på ett omvälvande sätt. Jag fick kraft att bryta upp från en tillvaro jag inte mådde bra i och för det är jag Sartre oändligt tacksam - även om jag ogillade boken.

Den bok som Inez Filantropen har läst, ”Konsten att leva innerligt. Existentialism för den moderna människan”, av Ted Harris och Ann Lagerström, är en bok som ansluter till den traditionen. Om den hade funnits för 24 år sedan så hade jag absolut läst den med största intresse, särskilt som den så tilltalande och lättbegripligt redogör för existentialismen utifrån en annan filosofs synvinkel: Sören Kirkegaard. Andra tips på existentialister är: Friedrich Nietzsche, (fasansfullt förvrängd av sin halvgalna syster), Martin Heidegger, Simone Beauvoir, (Sartres livspartner), Albert Camus, Martin Buber och Simone Weil. Det är en krävande livshållning att leva existentialistiskt och jag gissar att även de stora tänkarna hade svårt att själva leva upp till sin filosofi. Men man får ta det som det är: en liten bit av kakan här och där och försöka jämka in det i sitt eget liv där det passar in just då. Innan det är dags för Camelia att åter dra sig tillbaka till sitt hörn av bloggvärlden - en sång av den gudomliga sparven från Frankrike: Edith Piaf som sjunger "No, je ne regrette nien", (Nej, jag ångrar ingenting). Det gör inte heller jag.
Au revoir mon amis.


Camelia

Livet i böckernas värld

Jag blir alldeles varm i mitt hjärta när jag läser att ViLäser har utsett CAMELIA till månadens läsarblogg, september 2009. Camelia är en mycket överskådlig och intressant blogg där det är lätt att hitta tips på litteratur av olika slag, t ex Nytt och gammalt, Ungt och vuxet, Romaner och deckare etc.

För Camelia är det mesta i livet förknippat med böcker, böcker, böcker.... Jag läser Camelia med stor spänning.
Stort grattis Camelia!!!!!

Manliga filosofer

Jag har i sommar avnjutit några riktigt bra böcker som jag varmt rekommenderar; Antonio Damasio's - På spaning efter Spinoza och Ted Harris och Ann Lagerströms - Konsten att leva innerligt. Existentialismen för den moderna människa.

Filosoferna brottas med de stora frågorna, om livet, existensen och kärleken.

I "På spaning efter Spinosa" fokuserar Antonio Damasio, forskare inom neurologi, på känslorna och deras betydelse mot en evolutionsbiologisk bakgrund om hur hjärnan fungerar med filosofiska, politiska och existentiella frågor.
Att följa Damasios, hjärnforskare, tankar om hjärnans betydelse för, känsla, minne och förnuft och hur de bestämmer inte bara våra liv, utan hela vår civilisations struktur: (lagar, etik, samhälle och politik,) väcker många tankeväckande insikter.
Damasio, en av världens ledande hjärnforskare, menar att abnorm stress kan t ex rubba hjärnans biologiska funktioner att glada stunder är uttryck för "optimal fysiologisk koordination och att allt fungerar på bästa sätt". Han menar att glädjerika tillstånd inte bara hjälper oss att överleva det dagliga knoget utan gör det möjligt för oss att utvecklas till fullo, att leva ett bra liv och känna välbefinnande. Han konstaterar att dessa optimistiska tillstånd gör det lättare för oss att handla och skapa en större harmoni i vårt sätt att fungera som ökar kraften och friheten i allt vi gör. Damasio konstaterar vidare att när hjärnan fungerar i inre harmoni är lättheten, effektiviteten, snabbheten och förmågan i topp.

I den nederländske 1600-talsfilosofen Baruch Spinoza ser Damasio en tänkare som var föregångare till mycket av den moderna tidens rön inom neurovetenskapen. Spinoza visar oss att kunskap om emotioner och känslor är relevanta för att vi ska kunna nå ett fullödigt liv- både för individen och männskligheten i stort. Glädje och sorg var två framträdande begrepp i Spinozas försök att förstå människor och hur deras liv kunde bli bättre.

Att följa prästenTed Harris och journalisten Ann Lagerströms nytolkning av den danske 1800-talsfilosofen, teolog och författare Sören Kierkegaards tankar om vad det är att vara människa och som visar på möjligheter och faror, men att det är bara du som kan finna meningen med ditt eget liv, väcker också många insikter och frågor.
Kierkegaard ansåg att det var livsnödvändigt att ha en mening med livet. En livsåskådning som får oss att gå upp på morgonen, som ger perspektiv på tillvaron och kraft att leva. Utan livsåskådning tappar vi fotfästet och blir tomma inombords.
Med tiden blev Kierkegaards funderingar om meningen med livet en väg med tre stadier och nio steg, den börjar i sinnligheten, går vidare innerligheten- att vara närvarande i sig själv- och sedan till andligheten. Vägen till mening i livet har nio steg, nio möjligheter och nio utmaningar.

....."det gäller att finna en sanning som är sanning för mig, att finna den ide´ som jag vill leva och dö för" -Sören Kierkegaard.
Kierkegaard hade kommit fram till att människan aldrig kan söka meningen med livet utanför sig själv.

Vi ställs ständigt inför en massa val, små vardagliga och livsavgörande. Alla vet vi att vi måste välja. Men varje möjligt val stressar. Ju fler saker som finns att välja mellan, desto fler måste vi välja bort. Vilket gör valet svårare då vi är medvetna om att ju fler alternativ vi har, desto större är risken att det finns bättre val. Våra val ger konsekvenser som skapar ångest men kan leda till något bättre i tillvaron. Kierkegaard ansåg att det är förmågan att välja som visar att var och en av oss i vår djupaste existens är fria.

Existentialismen påpekar: Du har ansvaret. Du har resurserna. Du kan göra något. Människan har ett fritt val att forma sitt liv. Men existentialismen kan vara plågsam eftersom allt ligger i vår egen makt. Man får också stå för det som inte blir bra.
Andra extientiella tänkare är: Jean-Paul Sartre, Simone de Beauvoir, Martin Buer, Martin Heidegger etc

Jag tycker att båda böckerna ökar förståelsen för vad det innebär att vara människa och medmänniska samt att de lär oss mycket om oss själva.
Att läsa om Antonio Damasio visar på processer som både håller oss vid liv och gör vårt liv värt att leva. Sören Kierkegaard är som att lyssna till vårt inre.

Jag söker innerligheten i mitt liv, försöker hitta vägen att göra gott för mig och mina medmänniskor. Jag strävar efter att skala bort irritationsmomenten och möta dagen med positivt stämningsläge. Om jag gnäller och är irriterad påverkas jag och min omgivning negativt. Men det är ingen lätt livsväg att gå. Det krävs mod att våga se sin del i det som händer och att ta ställning i svåra frågor.

Böcker är dokument över vår tid, den ger en bra bild av dåtid och nutid. En bokhylla full med böcker är berikande. Litteratur är för mig en nyckel till att förstå människor och världen.

Vilken är den bästa boken du läst?

Tillbaka i hemmet och till verkligheten

Slutet på sommaren med sol och bad med familj och vänner närmar sig, och en ny period inleds av arbete och endast med helgboende i sommarstugan vid havet ytteligare en tid. Livet är i balans och batterierna är laddade.

Men även sommarpausen från bloggen är över. Är tillbaka på bloggen i någon form, följer andras inlägg med stort intresse. Debatten om Telekompaketet och övervakningssamhället fortsätter samt även debatten om mänskliga rättigheter, etc. Men just nu har jag nog en slags paus, från att skriva egna inlägg. Behöver samla tankarna och reflektera kring allt som har hänt i vår komplexa värld medan jag har haft sommarpaus från medier och bloggar. Medias information har främst handlat om det negativa som har hänt i världen och mycket lite information har handlat om goda händelser som kan ge framtidshopp.

Vi måste stanna upp för att reflektera över världshändelser, annars kan det sluta med utarmning av demokratin.

Läs även andra bloggars (lästips: se min blogglista) åsikter om mänskliga rättigheter, Burma, utrikespolitik etc. och fundera hur vi ska tackla vår tids mest viktigaste frågor om informationspolitiska perspektivet, integritetsperspektivet och mänskliga rättigheter och skyldigheter etc.

Kort besök hemma

Just nu är jag hemma och vattnar blommorna efter att ha njutit av bad och sol i sommarstugan vid havet tillsammans med familjen och vänner.
Jag har även avnjutit några riktigt bra böcker som jag varmt rekommenderar; Antonio Damasio's - På spaning efter Spinoza och Ted Harris/Ann Lagerströms - Konsten att leva innerligt.

Jag tycker att båda böckerna ökar förståelsen för vad det innebär att vara människa och medmänniska samt de lär oss mycket om oss själva.

Mot slutet av dagen kommer jag och min make att besöka min syster och hennes familj tillsammans med mina syskon och deras respektive. Därefter åter till sommarstugan vid havet.

Ha en fortsatt trevlig sommar.

Sommartider

Bloggverksamheten dras ner under sommaren. Så är det den tiden på året när jag har semester. Tar av den anledningen det lugnt och flyttar till sommarstugan vid havet, vilket innebär veckor utan bredband. Så det lär inte bli så mycket postat den här sommaren. Nu ska jag ladda batterierna, umgås med familjen, vänner, läsa, och göra någon utflykt eller flera. Därför blir det nu en kort bloggpaus (ca 4 veckor) om inget väldigt intressant inträffar.
Ha en trevlig sommar.

Dödsstraffet bör avskaffas.

Härom dagen luftade jag några funderingar om dödsstraff efter att ha läst en debattartikel i Norran "Dags att återinföra dödsstraff" av Frida Lundström som förespråkar dödsstraff. Naturligtvis håller jag inte med Frida Lundström. Jag har skrivit ett inlägg första juli angående "Dödsstraff är rätt eller fel?" Detta bloginlägg uppmärksammats av Calandrella. I sitt bloginlägg "Införa dödsstraffet?" bemöter hon Fridas Lundströms artikeln, argument för argument. Läste även i Norran den 3 juli en replik på Frida Lundströms debattartikel av Elias Hultman "Ingen har rätt att döda." Deras resonemanget handlar om att döden som straff är felaktigt.

Dödsstraff är rätt eller fel?

I morse när jag läste Norra Västerbotten fångades min uppmärksamhet på en debattartikel om att det är Dags att återinföra dödsstraffet.

Våldsbrott hotar människors trygghet och påverkar starkt brottsdrabbade och deras närstående liv under lång tid. Det grövsta våldsbrott som man kan göra sig skyldig till är att beröva en annan människa livet. Dödsstraff innebär att en brottsling döms till döden genom avrättning.

Dödsstraffets varande eller icke varande har diskuterats i alla tider. En del förespråkar morallära dvs konsekventialistisk etiklära, utilita ristens etik, det vill säga att vi ska handla så att följderna av vårt handlande blir så goda som möjligt. Handling är god endast om den ger goda konsekvenser. Handlingen i sig, dödstraffet, är inte det viktigaste utan vilka konsekvenser det leder till, vilket innebär att det finns så väl dödsstrafförespråkare som dödsstraffsmotståndare utifrån om dödsstraffet leder till positiva/negativa konsekvenser. Förespråkare hävdar att gärningsmän som avrättas aldrig kan återfalla i brott. Vilket innebär att människor besparas lidande och att dödsstraffet avskräcker från att begå brott i rädsla att dömas till döden. Därmed kan brott förebyggas och förskona människor från lidande. Motståndare hävdar att dödsstraffet inte
är avskräckande utan endast leder till en allmän brutalisering av samhället.

Ett annat argument till dödsstraffet är pliktetiken som utgå från att människor bör handla enligt moralisk plikt dvs huruvida gärningen är förbjuden enligt lag, oavsett vilka följderna kan tänkas bli.
Inom pliktetiken finns såväl förespråkare som motståndare till dödsstraff. Motståndarna menar att det alltid är orätt att aktivt och uppsåtligt döda en annan människa, oavsett vad konsekvenserna blir. Förespråkarna åsikt är att en person som har tagit en annans liv anses ha förverkat rätten till det egna livet, och en gärningsman som dödat en annan människa bör därför dömas till döden. Pliktetiken utgår ifrån att gärningsmannen ska gottgöra för den kränkta rättigheten.

Enligt rättighetsetiker så tillkänner man alla människor ett antal allomfattande rättigheter, att det är människorna skyldighet att inte kränka dessa rättigheter. En grundläggande rättighet, enligt deras synsätt, är att alla människors rätt till sitt liv, och att denna rätt är överordnad om avskräckning eller vedergällning. Rättighetsetiken utgår ifrån att offren har rätt till upprättelse om ett brott har begåtts. Argument om dödsstraff utgår ifrån om några har kränkt de universella rättigheterna och anförs som argument mot dödsstraff men också för dödsstraff.

Dödsstraff förekommer idag i många stater i världen men det finns även länder som har avskaffat dödsstraff däribland Sverige.

De flesta grova brott begås av psykiskt störda personer vilket innebär att avskräckande effekter minskas eller uteblir.

Gällande dödsstaffets varande eller inte vara handlar det snarare om smärtan att man avrättar ett antal människor i världen och att dödsstraffet riskerar att oskyldiga döms till döden. Rätten till liv är en mänsklig rättighet enligt FN:s deklaration över mänskliga rättigheter. Jag anser att det är oacceptabelt med dödsstraff. En stat kan aldrig inneha rätten att döda sina medborgare eftersom deras uppgift är att skydda individen, även förövaren är en individ som staten ska skydda. Bödlar är också mördare även om de är sanktionerade av staten. Dödsstraff leder endast till en allmän brutalisering av samhället. Det måste finnas andra sätt än dödsstraff att hindra människor från att döda varandra. Jag tycker att det är nödvändigt att upprätthålla människovärdet på många olika sätt. En del av detta är att samhället måste signalera att människolivet är dyrbart. Ett sätt att närma sig frågan om dödsstraff ur ett samhällsperspektiv är förebyggande insatser och att ge personer med allvarlig psykisk störning erforderlig vård etc.

Nej, det är faktiskt inte dags att återinföra dödsstraffet.

Vad är en blogg, frågar jag mig.

Lördag drygt en vecka efter jag startat upp min blogg vaknar jag upp ur den tillfälliga förvirringen som jag kastades in i varje gång jag tänker på att jag har startat en blogg. Hur hände det att bloggen startades? Den startades upp av en ren tillfällighet. Vid eftertanke kommer det upp en massa funderingar kring vad vill jag med bloggen, vad ska den handla om, vem vill jag ska läsa den och hur går det till rent tekniskt etc. Min erfarenhet av bloggvärlden är obefintlig. Just nu behöver jag tid att tänka igenom detta samt vad nästa inlägg ska handla om. Jag vet att det kommer ett inlägg men det måste få ta den tid det tar att att vänja sig med tanken att uttrycka mina funderingar inför kända och okända personer. Jag vet också att jag kommer att vända mig till personer som är intresserade av människan, människans villkor och hur man kan förbättra livet för alla individer och inte bara för en liten grupp människor i samhället.

Man är inte mer än människa.

Må så gott!
Vi hörs! Inez

Debut i bloggvärlden.

Min debut i bloggvärlden! Jag har aldrig förr skrivit på detta sätt, men jag har tänkt att jag skulle vilja dela med mig av mina tankar. Det är oändligt mycket lättare att planera att skriva än att faktiskt göra det. Den inre kritiska rösten gör sig hörd. Vad ska jag skriva om? Tror jag på fullaste allvar att någon levande människa kommer att vilja läsa vad jag skriver? Inbillar mig inte att mina tankar är särskilta intressanta. Lägg av och gör något vettigt istället! Det finns situationer, att uttrycka sig i skrift, då vi när som helst drabbas av rädslan t ex för att börja, för att fortsätta, för att bli lästa, för att inte bli läst, att tankarna inte betyder något för andra etc. Rädslorna kan vara den största barriären mellan önskan att skriva och att göra det. Rädslan kan få orden att sina. Dessa välbekanta former av motstånd och rädslor kommer man inte undan när man börjar med någonting nytt och man får lära sig av erfarenheten och ha en del knep att sätta emot. Tanken att skriva känns så spännande och skrämmande - men jag tänker skriva ändå.

Här är några tankefrön angående ytlighetens och girighetens utbredande i samhället. Kan det vara så att de små, små pojkarna och små, små flickorna kompenserar sin litenhet med miljonlöner och höga bonusar? Mönstret upprepar sig, girigheten grumlar alltid omdömet.

Det finns andra värden:

"Om du vill finna den största skatten se inte utåt,

se inåt och sök den."

Lycka till!

Premiär

Nu ska ni få höra. Idag har jag skapat en blogg.

Jag vill dela med mig av mina tankar.

Att riskera

är att riskera besvikelse.

Men man måste ta risker,

för den största risken

är att ingenting riskera.

Den som inte riskerar något

den kan inte lära sig något,

inte känna, inte förändras,

inte växa, älska
och leva.

Jag tror att man själv väljer hur man vill att en liv ska se ut, beroende på vilka risker och chanser man är beredd att ta. Man måste våga misslyckas för att kunna lyckas, man måste ta en risk att göra bort sig eller våga ta en chans när man får en eller ser en. Hellre ett misslyckat försök än en outnyttjad chans, våga ta chanser, det kan leda till fantastiska erfarenheter!

Våga ta chansen!

Valet är ditt!