Jag har i sommar avnjutit några riktigt bra böcker som jag varmt rekommenderar; Antonio Damasio's - På spaning efter Spinoza och Ted Harris och Ann Lagerströms - Konsten att leva innerligt. Existentialismen för den moderna människa.
Filosoferna brottas med de stora frågorna, om livet, existensen och kärleken.
I "På spaning efter Spinosa" fokuserar Antonio Damasio, forskare inom neurologi, på känslorna och deras betydelse mot en evolutionsbiologisk bakgrund om hur hjärnan fungerar med filosofiska, politiska och existentiella frågor.
Att följa Damasios, hjärnforskare, tankar om hjärnans betydelse för, känsla, minne och förnuft och hur de bestämmer inte bara våra liv, utan hela vår civilisations struktur: (lagar, etik, samhälle och politik,) väcker många tankeväckande insikter.
Damasio, en av världens ledande hjärnforskare, menar att abnorm stress kan t ex rubba hjärnans biologiska funktioner att glada stunder är uttryck för "optimal fysiologisk koordination och att allt fungerar på bästa sätt". Han menar att glädjerika tillstånd inte bara hjälper oss att överleva det dagliga knoget utan gör det möjligt för oss att utvecklas till fullo, att leva ett bra liv och känna välbefinnande. Han konstaterar att dessa optimistiska tillstånd gör det lättare för oss att handla och skapa en större harmoni i vårt sätt att fungera som ökar kraften och friheten i allt vi gör. Damasio konstaterar vidare att när hjärnan fungerar i inre harmoni är lättheten, effektiviteten, snabbheten och förmågan i topp.
I den nederländske 1600-talsfilosofen Baruch Spinoza ser Damasio en tänkare som var föregångare till mycket av den moderna tidens rön inom neurovetenskapen. Spinoza visar oss att kunskap om emotioner och känslor är relevanta för att vi ska kunna nå ett fullödigt liv- både för individen och männskligheten i stort. Glädje och sorg var två framträdande begrepp i Spinozas försök att förstå människor och hur deras liv kunde bli bättre.
Att följa prästenTed Harris och journalisten Ann Lagerströms nytolkning av den danske 1800-talsfilosofen, teolog och författare Sören Kierkegaards tankar om vad det är att vara människa och som visar på möjligheter och faror, men att det är bara du som kan finna meningen med ditt eget liv, väcker också många insikter och frågor.
Kierkegaard ansåg att det var livsnödvändigt att ha en mening med livet. En livsåskådning som får oss att gå upp på morgonen, som ger perspektiv på tillvaron och kraft att leva. Utan livsåskådning tappar vi fotfästet och blir tomma inombords.
Med tiden blev Kierkegaards funderingar om meningen med livet en väg med tre stadier och nio steg, den börjar i sinnligheten, går vidare innerligheten- att vara närvarande i sig själv- och sedan till andligheten. Vägen till mening i livet har nio steg, nio möjligheter och nio utmaningar.
....."det gäller att finna en sanning som är sanning för mig, att finna den ide´ som jag vill leva och dö för" -Sören Kierkegaard.
Kierkegaard hade kommit fram till att människan aldrig kan söka meningen med livet utanför sig själv.
Vi ställs ständigt inför en massa val, små vardagliga och livsavgörande. Alla vet vi att vi måste välja. Men varje möjligt val stressar. Ju fler saker som finns att välja mellan, desto fler måste vi välja bort. Vilket gör valet svårare då vi är medvetna om att ju fler alternativ vi har, desto större är risken att det finns bättre val. Våra val ger konsekvenser som skapar ångest men kan leda till något bättre i tillvaron. Kierkegaard ansåg att det är förmågan att välja som visar att var och en av oss i vår djupaste existens är fria.
Existentialismen påpekar: Du har ansvaret. Du har resurserna. Du kan göra något. Människan har ett fritt val att forma sitt liv. Men existentialismen kan vara plågsam eftersom allt ligger i vår egen makt. Man får också stå för det som inte blir bra.
Andra extientiella tänkare är: Jean-Paul Sartre, Simone de Beauvoir, Martin Buer, Martin Heidegger etc
Jag tycker att båda böckerna ökar förståelsen för vad det innebär att vara människa och medmänniska samt att de lär oss mycket om oss själva.
Att läsa om Antonio Damasio visar på processer som både håller oss vid liv och gör vårt liv värt att leva. Sören Kierkegaard är som att lyssna till vårt inre.
Jag söker innerligheten i mitt liv, försöker hitta vägen att göra gott för mig och mina medmänniskor. Jag strävar efter att skala bort irritationsmomenten och möta dagen med positivt stämningsläge. Om jag gnäller och är irriterad påverkas jag och min omgivning negativt. Men det är ingen lätt livsväg att gå. Det krävs mod att våga se sin del i det som händer och att ta ställning i svåra frågor.
Böcker är dokument över vår tid, den ger en bra bild av dåtid och nutid. En bokhylla full med böcker är berikande. Litteratur är för mig en nyckel till att förstå människor och världen.
Vilken är den bästa boken du läst?
lördag 5 september 2009
Manliga filosofer
Upplagd av Inez kl. 21:28
Etiketter: Litteratur
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar