Människans uppfattning om sig själv är avgörande utifrån kulturellt, socialt och ekonomiskt perspektiv. Det ger möjligheter till ett mer omsorgsfullt livsinnehåll.
Det är berikande och kanske nödvändigt att lära känna den egna historien hur än den har sett ut, helt enkelt därför att den är källan till självbilden. Det är även bra att lära känna sin egen skuggsida och förstå den i relation till den egna livshistorien. Meningen med att lära känna sig själv är inte bara att samla ihop och förtydliga sig själv, det är också att visa sig för varandra och inse människors samhörighet. Då vi naket delar med oss av våra livsöden och tar del av andras möter vi glädje och sorg som liknar det vi själva har upplevt. Människor lever under olika yttre omständigheter. Ändå är jag övertygad om att de flesta av oss känner igen sig själv i varandras berättelse och inser att vi inte är ensamma som vi kanske hade trott.
Varje individ bär inom sig spår av allt som hon/han har varit med om. Människor och händelser från det förflutna fortsätter att befolka den inre scenen. Dessa införlivanden av andra är en oskiljaktig del av självbilden och de fortsätter att påverka oss. Att berätta om de trauman och svårigheter som vi mött under livets gång leder till att bekräfta vårt liv. Och inte minst ett sätt att ge andra hopp och mod, om de upplevt liknande problem som vi själva övervunnit, måhända inte utan ärr, men med viss framgång. Vi vinner mycket om vi tillåter oss att beröras av personliga berättelser och hur personerna använder det och handskas med det.
onsdag 21 oktober 2009
Rätten till ett värdigt liv
Upplagd av Inez kl. 09:58
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar