Rätten till ett värdigt liv

Människans uppfattning om sig själv är avgörande utifrån kulturellt, socialt och ekonomiskt perspektiv. Det ger möjligheter till ett mer omsorgsfullt livsinnehåll.

Det är berikande och kanske nödvändigt att lära känna den egna historien hur än den har sett ut, helt enkelt därför att den är källan till självbilden. Det är även bra att lära känna sin egen skuggsida och förstå den i relation till den egna livshistorien. Meningen med att lära känna sig själv är inte bara att samla ihop och förtydliga sig själv, det är också att visa sig för varandra och inse människors samhörighet. Då vi naket delar med oss av våra livsöden och tar del av andras möter vi glädje och sorg som liknar det vi själva har upplevt. Människor lever under olika yttre omständigheter. Ändå är jag övertygad om att de flesta av oss känner igen sig själv i varandras berättelse och inser att vi inte är ensamma som vi kanske hade trott.

Varje individ bär inom sig spår av allt som hon/han har varit med om. Människor och händelser från det förflutna fortsätter att befolka den inre scenen. Dessa införlivanden av andra är en oskiljaktig del av självbilden och de fortsätter att påverka oss. Att berätta om de trauman och svårigheter som vi mött under livets gång leder till att bekräfta vårt liv. Och inte minst ett sätt att ge andra hopp och mod, om de upplevt liknande problem som vi själva övervunnit, måhända inte utan ärr, men med viss framgång. Vi vinner mycket om vi tillåter oss att beröras av personliga berättelser och hur personerna använder det och handskas med det.

Hösttankar

I helgen har vi stängt av sommarvattnet, ställt in sommarmöblerna och flyttat ut från sommarstugan för gott för den här sommarsäsongen. Nu är det slut med sommarens dofter, fågelsång, fjärilar, getingar, nyckelpigor, harar, ormar och älgar etc samt att lyssna till havets rofyllda stämning av kluckande vattenvågor men även till havets stormar.


Soliga sommardagar känns avlägsna och jag vet inte säkert vart den korta sommaren tog vägen. Inga ljusa sommarnätter eller lata dagar på stranden . Men nu har hösten kommit med regn och blåst och det är bara en tidsfråga innan vinter med kyla och mörker står för dörren.


Känner mig måttligt road med tanken på vinter med kyla och mörker och allt vad det innebär med mörkerkörning och att skrapa bilrutorna fri från snö och is etc. Men det finns några ljusglimtar även med vinter och vinterkylan, den solglittrande vita snön som lyser upp mörkret och tända ljus. Inget värmer och lyser upp mer i vinterkylan än tända stearinljus.

Alla årstider är i ständig förändring. Efter vintern stundar vårsolen med alla fåglar som sjunger sin välkomnande sång till våren. Årstiderna är fyllda av talrika sinnesäventyr som skapar vackra kontraster med läckra detaljer med unika förutsättningar. Årstidernas njutningar begränsar sig inte enbart till sommarsäsongens dofter, färger och ljud etc.

Men nu är det dags att njuta av höstens generösa erbjudande av växter med vackra höstfärger med nyanser i röd- och gulaktiga blad etc. innan jag möter vintern.

Livet är inte hur man har det utan hur man tar det. Allt handlar om ens inställning till det som händer.

Att välja förhållningssätt.....

Många av dagens människor söker mening med livet utöver ekonomisk vinning. Fler och fler har insett att det handlar om att hitta de bästa lösningarna genom att vända problemet till en möjlighet.

Allt kan man ta ifrån människan
Utom en sak - den yttersta friheten
att välja förhållningssätt
till det som livet för med sig

Viktor Frankl, ur "Livet måste ha en mening"

Världen blir bättre om Vi själva blir så bra vi kan.

Kanske har du en ide´som går ut på att göra världen lite bättre?

Till gästbloggaren

Tack Camelia för ditt besök på min blogg. Inlägget var intressant och väckte tankar på vad i kulturen som formar samhället och vilka värderingar som styr oss.

Gästbloggaren har ordet

Tack Inez Filantropen för din inbjudan att vara gästbloggare! Du bad mig skriva något om temat böckernas betydelse och här kommer mina tankar om vad en bok kan åstadkomma. Varför läser man böcker? Eskapism eller förkovran eller…? Jag läser en bok för att fördjupa min förståelse för omvärlden, inte stänga den ute. Vad är väl en bok? Den är alldeles förskräckligt trist och… alldeles underbar, som Askungen skulle säga där hon hänger över fönsterkarmen och ser längtande mot slottet där balen har börjat. Nu behöver vi inte känna oss som Askungar alls eftersom en pocketbok går att köpa för ca 40 kronor, motsvarande två OLW-chipspåsar på Konsum. En god sak som den tekniska utvecklingen har fört med sig är att tillgängligheten av böcker gjorts överkomliga. Priset är inte ett hinder längre och för det applåderar boktokiga Camelia.

En bok gör människan som läser till en aktiv medskapare av texten. Något sker i hjärnan på läsaren. Hjärnforskare har funnit att hjärnan förändras, omorganiserar och skapar nya nätverk, när en människa lär sig läsa och skriva. Är det inte fantastiskt? Att se film och bilder orsakar inte samma förändring därför att bildspråket, det visuella, hör till urgamla strukturer som finns i de djupare, äldsta hjärnregionerna. Men en bok kan förändra mer än hjärnan hos den läsande. Den kan förändra ett samhälle genom de idéer som uttrycks och gestaltas på papperet och med bokstäver. Idag, med det enorma flödet av information och boktitlar som översvämmar oss kan det kännas som att böcker är lika mycket en förbrukningsvara som tops och hushållspapper, men då ser vi inte skogen för alla träden. Dagens Nyheter har en intressant artikelserie om 10 böcker som förändrade världen. Klicka dit, läs och begrunda. Har du någon bok som har förändrat ditt liv eller hjälpt dig?

En bok som förändrade mitt liv, (det hände sig för 24 år sedan), var ”Äcklet”, (1938), av Jean Paul Sartre. Det var en slump att jag läste den inför en uppgift i svenska när jag gick KomVux. Den handlar om Antoine som efter ett rastlöst flackande slår sig till ro i den sömniga kuststaden Bouville. Han påbörjar ett historiskt verk, men blir mer och mer förlamad av en leda som han kallar för ”äcklet”. Varje sida andas ångest och främlingskap. Egentligen fattade jag inte ett jota av det jag läste! (Detta är en bikt...). Den var avskyvärd, händelselös och så intellektuellt högtravande att jag storknade. Men det väckte en undran om vad det hela egentligen rörde sig om och det var så jag kom i kontakt med existentialismen. Förmodligen finns det många tolkningar, men det jag tyckte mig se fick en livsavgörande betydelse. Jag tolkade existentialismen så som att jag själv skapar den jag är och jag blir genom att välja. Det är ett verb - jag väljer - och valmöjligheten innebär ett ansvar för mig och mina medmänniskor. Men det är inte så lätt att fatta ett beslut och fullfölja det. Valet får konsekvenser och det kan skapa ångest, men ur det smärtfyllda så tvingas man till handling och man då utvecklas som människa. Då förstod jag ”Äcklet” bättre och med det fick jag en aha-upplevelse: jag har ett val och jag mår sämre om jag väljer att inte handla än om jag handlar. Det innebar att jag bestämde mig för att säga mig från ett arbete jag avskydde och fortsatte mina vuxenstudier på gymnasienivå. Jag sökte in på universitetet och fem år senare hade jag ett helt nytt liv, tack vare valet jag gjorde då. Snart 25 år senare kan jag se tillbaka på den tiden med större förståelse och det går inte att komma ifrån att den boken förändrade mitt liv på ett omvälvande sätt. Jag fick kraft att bryta upp från en tillvaro jag inte mådde bra i och för det är jag Sartre oändligt tacksam - även om jag ogillade boken.

Den bok som Inez Filantropen har läst, ”Konsten att leva innerligt. Existentialism för den moderna människan”, av Ted Harris och Ann Lagerström, är en bok som ansluter till den traditionen. Om den hade funnits för 24 år sedan så hade jag absolut läst den med största intresse, särskilt som den så tilltalande och lättbegripligt redogör för existentialismen utifrån en annan filosofs synvinkel: Sören Kirkegaard. Andra tips på existentialister är: Friedrich Nietzsche, (fasansfullt förvrängd av sin halvgalna syster), Martin Heidegger, Simone Beauvoir, (Sartres livspartner), Albert Camus, Martin Buber och Simone Weil. Det är en krävande livshållning att leva existentialistiskt och jag gissar att även de stora tänkarna hade svårt att själva leva upp till sin filosofi. Men man får ta det som det är: en liten bit av kakan här och där och försöka jämka in det i sitt eget liv där det passar in just då. Innan det är dags för Camelia att åter dra sig tillbaka till sitt hörn av bloggvärlden - en sång av den gudomliga sparven från Frankrike: Edith Piaf som sjunger "No, je ne regrette nien", (Nej, jag ångrar ingenting). Det gör inte heller jag.
Au revoir mon amis.


Camelia

Livet i böckernas värld

Jag blir alldeles varm i mitt hjärta när jag läser att ViLäser har utsett CAMELIA till månadens läsarblogg, september 2009. Camelia är en mycket överskådlig och intressant blogg där det är lätt att hitta tips på litteratur av olika slag, t ex Nytt och gammalt, Ungt och vuxet, Romaner och deckare etc.

För Camelia är det mesta i livet förknippat med böcker, böcker, böcker.... Jag läser Camelia med stor spänning.
Stort grattis Camelia!!!!!

Manliga filosofer

Jag har i sommar avnjutit några riktigt bra böcker som jag varmt rekommenderar; Antonio Damasio's - På spaning efter Spinoza och Ted Harris och Ann Lagerströms - Konsten att leva innerligt. Existentialismen för den moderna människa.

Filosoferna brottas med de stora frågorna, om livet, existensen och kärleken.

I "På spaning efter Spinosa" fokuserar Antonio Damasio, forskare inom neurologi, på känslorna och deras betydelse mot en evolutionsbiologisk bakgrund om hur hjärnan fungerar med filosofiska, politiska och existentiella frågor.
Att följa Damasios, hjärnforskare, tankar om hjärnans betydelse för, känsla, minne och förnuft och hur de bestämmer inte bara våra liv, utan hela vår civilisations struktur: (lagar, etik, samhälle och politik,) väcker många tankeväckande insikter.
Damasio, en av världens ledande hjärnforskare, menar att abnorm stress kan t ex rubba hjärnans biologiska funktioner att glada stunder är uttryck för "optimal fysiologisk koordination och att allt fungerar på bästa sätt". Han menar att glädjerika tillstånd inte bara hjälper oss att överleva det dagliga knoget utan gör det möjligt för oss att utvecklas till fullo, att leva ett bra liv och känna välbefinnande. Han konstaterar att dessa optimistiska tillstånd gör det lättare för oss att handla och skapa en större harmoni i vårt sätt att fungera som ökar kraften och friheten i allt vi gör. Damasio konstaterar vidare att när hjärnan fungerar i inre harmoni är lättheten, effektiviteten, snabbheten och förmågan i topp.

I den nederländske 1600-talsfilosofen Baruch Spinoza ser Damasio en tänkare som var föregångare till mycket av den moderna tidens rön inom neurovetenskapen. Spinoza visar oss att kunskap om emotioner och känslor är relevanta för att vi ska kunna nå ett fullödigt liv- både för individen och männskligheten i stort. Glädje och sorg var två framträdande begrepp i Spinozas försök att förstå människor och hur deras liv kunde bli bättre.

Att följa prästenTed Harris och journalisten Ann Lagerströms nytolkning av den danske 1800-talsfilosofen, teolog och författare Sören Kierkegaards tankar om vad det är att vara människa och som visar på möjligheter och faror, men att det är bara du som kan finna meningen med ditt eget liv, väcker också många insikter och frågor.
Kierkegaard ansåg att det var livsnödvändigt att ha en mening med livet. En livsåskådning som får oss att gå upp på morgonen, som ger perspektiv på tillvaron och kraft att leva. Utan livsåskådning tappar vi fotfästet och blir tomma inombords.
Med tiden blev Kierkegaards funderingar om meningen med livet en väg med tre stadier och nio steg, den börjar i sinnligheten, går vidare innerligheten- att vara närvarande i sig själv- och sedan till andligheten. Vägen till mening i livet har nio steg, nio möjligheter och nio utmaningar.

....."det gäller att finna en sanning som är sanning för mig, att finna den ide´ som jag vill leva och dö för" -Sören Kierkegaard.
Kierkegaard hade kommit fram till att människan aldrig kan söka meningen med livet utanför sig själv.

Vi ställs ständigt inför en massa val, små vardagliga och livsavgörande. Alla vet vi att vi måste välja. Men varje möjligt val stressar. Ju fler saker som finns att välja mellan, desto fler måste vi välja bort. Vilket gör valet svårare då vi är medvetna om att ju fler alternativ vi har, desto större är risken att det finns bättre val. Våra val ger konsekvenser som skapar ångest men kan leda till något bättre i tillvaron. Kierkegaard ansåg att det är förmågan att välja som visar att var och en av oss i vår djupaste existens är fria.

Existentialismen påpekar: Du har ansvaret. Du har resurserna. Du kan göra något. Människan har ett fritt val att forma sitt liv. Men existentialismen kan vara plågsam eftersom allt ligger i vår egen makt. Man får också stå för det som inte blir bra.
Andra extientiella tänkare är: Jean-Paul Sartre, Simone de Beauvoir, Martin Buer, Martin Heidegger etc

Jag tycker att båda böckerna ökar förståelsen för vad det innebär att vara människa och medmänniska samt att de lär oss mycket om oss själva.
Att läsa om Antonio Damasio visar på processer som både håller oss vid liv och gör vårt liv värt att leva. Sören Kierkegaard är som att lyssna till vårt inre.

Jag söker innerligheten i mitt liv, försöker hitta vägen att göra gott för mig och mina medmänniskor. Jag strävar efter att skala bort irritationsmomenten och möta dagen med positivt stämningsläge. Om jag gnäller och är irriterad påverkas jag och min omgivning negativt. Men det är ingen lätt livsväg att gå. Det krävs mod att våga se sin del i det som händer och att ta ställning i svåra frågor.

Böcker är dokument över vår tid, den ger en bra bild av dåtid och nutid. En bokhylla full med böcker är berikande. Litteratur är för mig en nyckel till att förstå människor och världen.

Vilken är den bästa boken du läst?